Kommunförvaltningen fick en dag ett brev med posten. Den kvinnliga sekreteraren diarieförde inneliggande skrift och lämnade den vidare till sin chef, kommunalrådet, som konstaterade att det gällde ett förslag om parkeringsförbud på en plats där en väg övergår från rak sträckning till kurva. Invid samma plats fanns ett kafé vars ägare nyligen anställt en ung, vacker servitris. Chaufförer i området hade fått kännedom om hennes anställning och beslutat förlägga sina dagliga raster till kaféet. Under uppehållet stod stora lastbilar parkerade på vägen, där de utgjorde fara för andra trafikanter.

Kommunalrådet beslöt, att ärendet var av så stor vikt att den tekniske chefen borde informeras. Internbudet fick till uppgift att överlämna skriften. Den tekniske chefen läste densamma och uppmanade trafikingenjören att verkställa en omedelbar undersökning på platsen.
Trafikingenjören fann vid sin undersökning, att brevskrivaren haft rätt i alla sina påpekanden. Efter undersökningen tog han tillfället i akt att förlägga lunchrasten till kaféet. En promemoria upprättades över gjorda iakttagelser och med förslag till Trafiknämnden att denna borde besluta om parkeringsförbud.

Ärendet återgick till kommunalrådet, som nu gav sin sekreterare besked att diarieföra handlingarna i trafiknämndens diarium samt sända dem vidare till trafiknämndens sekreterare. Denne noterade ärendet på agendan för kommande sammanträde. Ett senare upprättat protokollet visade, att nämnden anslutit sig till trafikingenjörens påpekanden. Beslutet skrevs in i Trafikliggaren och allmänheten informerades genom annons i ortstidningen.

Handlingarna i ärendet: brevet, trafikingenjörens promemoria och protokoll med trafiknämndens beslut, överlämnades på nytt till internbudet som förde ärendet vidare till byggnadskontoret. Vägingenjören tog del av innehållet och beslöt låta handlingarna gå vidare till förmannen, som fick i uppdrag att beställa två skyltar för parkeringsförbud, två galvaniserade rör, fyra fästanordningar samt två betongfundament.

Efter en tid levererades beställningen. Den medföljande fakturan utvisade att materialkostnaden uppgick till totalt 2000 kronor. Vägingenjören gav förmannen i uppdrag att med hjälp av två kommunalarbetare sätta skyltarna på plats. Förmannen åkte dit i egen bil, för vilket han erhöll kommunal ersättning, medan de båda andra färdades till platsen i byggnadskontorets paketlastbil.

Nu undrar säkert läsaren:
– Vad hände sedan förbudet inträtt och skyltarna placerats vid vägkanten?
– Jo, lastbilschaufförerna sökte sig till andra näringsställen, servitrisen blev friställd och kaféägaren upphörde med verksamheten. Några månader senare gifte trafikingenjören sig med den vackra servitrisen!
Parkeringsförbudet gäller alltjämt och trafikskyltarna står fortfarande kvar, men numera betraktas de som sällsamma minnesmärken över en vacker kvinna. (Copyright)