Våra tidigare höljen blev till slut överflödiga. I dem hade våra känslor och gamla minnen fortfarande en tillfällig fristad, som vi det längsta försökte värna om. Kristian blev det första offret och fick som en ilning genom den gemensamma massa, se sig själv stötas ut av det rena intellektets nål och förintas i neutronernas eviga eld