Hans Holmberg

Två år senare anställdes han vid dåvarande lärarhögskolan, nu Högskolan Kristianstad, som lektor i svenska (litteraturvetenskap) och ägnar sig bland annat åt forskning inom litteratur-, person- och teaterhistoria. Han är även verksam som kulturskribent med nordisk inriktning och är medlem i Publicistklubben, Sveriges Författarförbund och Läromedelförfattarnas Förening. Erhöll Kristianstads kommuns kulturpris 1994.

1972

• "Fra det gamle Danmark. En genetisk och analytisk studie av Karen Blixens berättelse" i Kritik årg.6 nr 23 1972, s 74-90

1977

• "Resa genom Hesses landskap" i Studiekamraten årg 59 nr 9/10, 1977, s 3-5

1978

• "Att läsa Karen Blixen. En upplevelse av mångtydighet" i Artes årg 4 nr 2, 1978, s 104-114

• "Vad skrev Hjalmar Söderberg egentligen i Kristianstadsbladet?" i Kring Helge å, årsskrift 1979, s 52-60

1980

• "Prins Hatt under jord - mytiska ekon i en svensk folksaga" i Horisont årg 27 nr 5, 1980, s 12-15

1981

• "Från folksaga till konstsaga" i Bauer: En konstnär och hans sagovärld. Nationalmuseum, Stockholm, 1981,s 99-125




• "Kung Kristian den IV:s dröm. En lokal sägen och dess litterära betydelse" i Nordisk Tidskrift för Vetenskap, Konst och Industri årg 57, 1981 s 159-165

1982

• "Hjalmar Söderberg och Fredrik Böök" i Bokvännen årg. XXXVII nr 2, 1982,
  s 27-31




• "Sagans återkomst." Ett undersökningsmaterial om folksaga-konstsaga. Högskolan, Kristianstad, 1982, 45 s

1983

• "Myt och konstmyt i barn-och ungdomsböcker" i Svensklärarföreningens årsskrift årg. XXVIII, 1983, s 38-59

1984

• "Ett teaterhus i Kristianstad. Kristianstads gamla teater" - hur den kom till och hur den användes. Kristianstadsbladet, 1984, 220 s (Föreningen Gamla Christianstads årsskrift, 1984)

1986

• "Astrid Lindgren - sagodiktaren" Högskolan Kristianstad, 1986, 48 s

• Glaede over Danmark. Volym I. Om dansk-svenska möten. Högskolan, Kristianstad, 1986, 168 s

1988

• "Hjalmar Söderberg i Kristianstad" red. och kommentarer av Lennart Hjelmstedt och Hans Holmberg, Kristianstadsbladet, 1988, 127 s (Hjalmar Söderberg Sällskapets skriftserie nr 5)

1989

• "Att möta Thorvaldsen på några skånska lantkyrkogårdar" i Gärds Härads Hembygdsförenings årsbok, 1989, s 33-36




• Kristianstad i litteraturen. Kristianstadsbladet, Kristianstad, 1989, s 108

1991

• "Konsten och livet. Tolkningsproblemet i Karen Blixens En Historia om en perle" i Danske Studier, 1991, s 154-178

1992

• "Romanen Göingehövdingen - en nationell dansk klenod" i Saxo, 1992 s 16-23

1993

• "Kulturlandskap i teori och praktik" Högskolan, Kristianstad 1993, 160 s




• "Om Cederborgs 'Den siste snapphanen'" i Saxo, 1993, s 108-109

1994

• "Gycklare gäckar kyrkan" i Teater i Ystad, red. Per-Erik Sjösten. Ystads Fornminnesförening i samarbete med Ystads teater AB, 1994, s 6-17




• "Kunstens veje over Sundet" C.A. Reitzels förlag Köbenhavn, 1994, 175 s

1995

• "Ingen Skygge uden lys". Om livets veje og kunstens i nogle fortaellinger af Karen Blixen. C.A. Reitzels forlag, Köbenhavn,1995, 212 s (Abstract in English)

1996

• "Två sidor av samma sund - dansk-svensk antologi med texter från två sekel". Huvudredaktör: Bengt Liljenberg. Redaktionskommitté: Christina Claesson, Hans Holmberg, Bengt Liljenberg, Hans Reusch, Sören Sörensen. En bok för alla, Stockholm, 1996, 252 s

1998

• "Studiehandledning till "Två sidor av samma sund - dansk-svensk antologi med texter från två sekel". Medförfattare Sven Christer Swahn. En bok för alla, Stockholm, 1998, 23 s




• "Kristianstads litterära rum - en kort rundvandring"  i Föreningen Gamla Christianstad årsskrift 1998. s. 57-66




• "Människan i Djuret. Tre barnlitterära exempel" i Barnboken, årg 21, nr, 1998, s 2-10

 

• "Spåren av Kristianstad i Gustaf Hellströms liv och diktning" i Gustaf Hellström, red. Maria Ehrenberg, (Kristianstads stadsbiblioteks skriftserie 1) s. 13 - 19

1999

• "Att bestiga en backe och belönas med utsikt" i Föreningen Gamla Christianstad årsskrift 1999, s. 181.183
  
  

• "Vilhelm Ekelund - vårens diktare" i Den största lyckan, redigerad av Per Erik Ljung och Helena Nilsson, Ellerström, Lund, s. 119 - 126
  
  

• "Om kulturförbindelser över Sundet" i Saxo, årg. 15, 1999, s. 48-51
  

2000

• "MØde med Danmark. Dansk og svensk i dialog". Reitzels förlag, København, 2000, 320 s
  

• "Axel Wallengren till Emil Kléen" i Fakirenstudier XV, 2000, s. 24 - 32




• "MÆde med Danmark. Dansk og svensk i dialog" , C.A. Reitzels förlag,  KÆbenhavn, 2000

2001

• "Om teaterhus och teaterliv de senaste tvåhundra åren" C. A. Reitzels förlag. KÆbenhavn, 2000, 320 s.

• "Sommarfuglens flugt" i Plys 14, s. 119 - 130




• "Om teaterhus och teaterliv de senaste tvåhundra åren" i Nya Kristianstad, red. Leif Mårtensson, s. 280-285
  
  

• "Fredrik Böök som Heimattalare" i Föreningen Gamla Christianstad årsskrift 2001, s. 196-204

2002

• "En historisk teaterpremiär" i Gengangere, ett familjedrama, Dramaten, Stockholm, s. 13 - 19

•  

 

Senaste böcker 2004 - 07

• "Fredrika Bremer på besök i Kristianstad" (Vilka spår de satte) Ingår i Saxo nr 18

• "Kulturbevakningen i en svensk småstadstidning under 150 år" ingår i Kristianstadsbladets  jub.-bok

• Bidrag till  "H.C.Andersens underbara resor i Sverige"  Makadeums förlag 2005

 

• "Stad öppna dig,  Vandringar och färder i Kristianstad med omnejd. ett urval av artiklar",  2007

Gustaf Hellström förhöll sig ambivalent till barndoms- och ungdomsstaden Kristianstad. Han lämnade den full av olust så fort sig göra lät, några månader efter studentexamen. Först många år senare kom han på besök och i slutet av sitt liv kunde han sätta en försonande punkt för sitt såriga förhållande till fädernestaden.

Han skriver i essäsamlingen Personligt följande:

På ont och gott är jag en Kristianstadpojke, inte ens döden kan upplösa det sambandet, eftersom jag, när tiden är inne, kommer att jordas där.

Skolkamraten Fredrik Böök kom genom sin läggning och sociala grupptillhörighet att bättre harmoniera med sin uppväxtstad. Han blev ett ovanligt representativt barn av sin stad och dess mentalitet. Dock fick även han, om inte så starkt som Hellström, känna på dess sociala spänningar. Han blev av några arbetare kallad "son till en sådan där förbannad utsugare, som hade fullt med löneslavar till att arbeta för sin räkning". Fadern, utsugaren, var skomakarmästaren Martin Christoffersson, som ägde en hantverksgård vid Västra Storgatan 24. Om det strävsamma livet där och den livssyn som genomsyrade familjen i fest och vardag har Böök berättat i den lysande essän "Hantverksmästarna", som i sin förening av det självupplevdas äkthet med en skarpsinnig ekonomisk-historisk analys tillhör det bästa Böök skrivit om Kristianstad. Bööks breda kunskaper och förmåga till träffande, sammanfattande karakteristiker kommer här till sin rätt. Översiktliga artiklar om skeden och strömningar blev något av Bööks specialitet.

För förståelsen av hur ynglingen Böök formades till den han blev är essän tillsammans med uppsatsen "Från Helgeåns stränder" i samma volym Historier från Helgeån och Hembygden av central betydelse, två huvuddokument om hans tre bildningsfaktorer, "Hemmet, Skolan och Helgeån". Det var tre faktorer som fäste honom djupt vid staden och dess omgivningar. Inte minst det senare. Han beskriver levande vinterns islekar på den tullfrysta Helgeån och den långa skridskofärden ner mot havet. Sommarens badlekar och botaniska utflykter ingår också i detta hans pojkäventyrs paradis. Han är själv den förste och främste, framstår som en stark och modig yngling, en ledare för de andra. Om detta rimmar med hans betyg BC i Gymnastik och vapenöfning, klassens sämsta, vårterminen 1900, är en fråga att ställa.

Böök var inte bara djupt rotad i Kristianstad, han var också beredd att försvara staden mot dess belackare och detta med orden som vapen. Ofta nämnt är hans svar på Hjalmar Söderbergs karakteristik av Kristianstad som "en liten dum och smutsig rektangel med kyrkan i ena ändan och läroverket i den andra".

Böök skriver:

Beskyllningen för smutsfärdighet är fullkomligt oförtjänt. Jag kan inte erinra mig att någonsin ha sett trottoarerna lysa så vita i solskenet som i Kristianstad på 1890-talet /…/. Själva vattenpussarna blixtrade himmelsblåa på ett sätt som

Han lånade sin penna till ståtliga hyllningsartiklar vid stadens jubileer. Så t ex skrev han i Svenska Dagbladet den 19 maj 1914 om en stad (Kristianstad) "med ärorika militära och kulturella traditioner". Han ser i framtiden "en blomstrande handels- och industristad, medelpunkten i ett stort järnvägsnät". Särskilt sannspådd har han dessvärre inte blivit, blott vad gäller handeln hade han rätt. Men även i sina framtidsvyer kan han hemfalla till litet nostalgi. Han beklagar att myndigheterna "låtit riva de sista resterna av de gamla fästningsvallarna", hans ungdoms "underbara kälkbackar". Han kom också ofta på besök i sin gamla hemstad, till skillnad från Hellström. Ofta anlitades han som föredragshållare, tills han blev varg i veum vid trettiotalets slut. Under slutet at femtiotalet återkom han för personliga besök.

De ideal, kunskaper, hederligt arbete, bildning och den mentalitet som Böök mötte i föräldrahemmet förblev han trogen, den kom också att genomsyra hans författarskap och kritikergärning. Han skriver om hantverkarideologin att han i vuxen ålder varit genomträngd av den övertygelsen, att det hållbaraste, människovärdigaste, förnuftigaste, det var, när alt kom omkring, den åskådning som jag vuxit upp i. Han förblev den trogen även socialt genom sitt giftermål med Tora Olsson, dotter till en känd skomakarmästare i Lund. Även med sina fötter bekände han sig till den, genom att alltid gå i handgjorda skor, av lojalitet med faderns yrkesskicklighet.

I sin kritikergärning visar han en förkärlek för den breda realistiska epiken som skildrar livet i dess brokiga mångfald. Hans essäer om utländska författare får särskild flykt och glans, när han berättar om likasinnade, personer med samma bakgrund som han. Ett belysande exempel är hans två essäer om den schweiziske författaren Gottfried Keller. Han skriver bl a:

Den kärleksfulla visdom, hvarmed dessa skenbart så enkla tings hemligheter bli uppenbarade hos Keller, kan blott flyta ur långvarig, innerlig förtrolighet. Ingen annan än en borgare och hantverkarson skulle kunna lyfta denna skatt af småborgerlighetens poesi /…/

I sina Kristianstadskildringar låter han hantverkarfamiljer spela huvudrollen. Representanter för dessa får i kraft av sin livsklokhet och sitt verklighetssinne reda ut trassliga situationer. Så t ex fru Stål i romanen Sommarleken. I berättelsen "Småstadsidyllen" är det silversmeden Ambrosius Verlin som varnar för affärer av vilket slag de vara må med galanta löjtnanter och dessvärre får rätt.

Som skönlitterär författare är Böök inte i nivå med kritikern och litteraturforskaren. Han saknar gestaltskapande förmåga, hans personer är alltför mycket förbundna med hans egen miljö (utplacerade bekanta från hantverkarfamiljer) och hans språk är för enformigt. Därvidlag är han underlägsen Hellström. Bööks språk har en rondör som inger respekt och som är njutbar i hans essäer, men som känns alltför livlöst i hans skönlitterära verk.

Hans episka prosa flyter fram likt hans ungdoms Helgeå, lugnt och trögt utan virvlar och överraskande fall, i de fasta konservativa värderingarnas flodfåra. Det överraskar inte med kvicka formuleringar och fantasifull metaforik, men visst har Kristianstadberättelserna lokalhistoriskt intresse om än inte högre konstnärligt värde. Det är hans essäer som är hans styrka.