|
Under perioden 1967 - 69
framträder de första tecknen på att en ny förändring är på väg i
Friis' bildspråk. Människan som konkret gestalt synliggörs nu allt
oftare i hans bilder. Man ser det i centrala verk som "Min älskade,
får jag viska i ditt öra" och "Under observation" från
1967, "Resande med farligt vapen" och "I parken"
från 1968 samt "Experimentet" och "Parasiter" från
1969. De senare förebådar Friis' mer uttalade "politiska"
konst, som han nu bar inom sig. Fortfarande finns dock karaktäristiska
bildelement från 1964-66-tidens bildvärld kvar i många av de
senare 60-talsverken som sinnebilder eller några slags imperativa
påpekanden om människans utsatthet i en hotfull och absurd värld.
I slutet av 1969 skriver han också ett "Manifest"
som kan ses som riktlinjer för den "nya" konst, som
skulle få sitt första definitiva genombrott 1971 m ed bildsviten
"Politiska Bilder" en serie tuschmålningar i format 100 x 70
cm. (Mer om dessa i sal 6)
Under hela perioden var Friis involverad i en febril utställningsverksamhet, främst tack vare sitt medlemskap i gruppen "6 Linjer", som han själv var en av initiativtagarna till och som konstituerades redan 1966. Gruppens övriga medlemmar var Malmökonstnärerna Eric Lennarth, Jan-Harry Persson och Paul Gerhard samt Landskronarkonstnären Georg Hansson och Rolf Gösta Calmeyer från Borrby. Sin första utställning hade gruppen på Konsthallen i Landskrona. Sedan följde utställningar i tät följd. Samma år på Gröningen i Helsingborg och i Gävle stadsbibliotek. Under 1967 blev det inte mindre än sex utställningar: Borås Konstmuseum, Stenhusgården i Linköping, Konstmuseerna i Jönköping och Ystad, Värmlands Museum i Karlstad och Dalarnas museum i Falun. 1968 blev det Kunstnerernes Hus i Oslo, Sveagalleriet i Stockholm, Varbergs Museum, Kalmar Konstmuseum, och Kristianstads Museum. 1969 gjorde gruppen endast två utställningar; Alingsås Konsthall i februari samt Bergens Konsthall i Norge i november. Den senare blev också gruppens sista utställning innan den upplöstes samma år. Till gruppens första utställning i Landskrona 1966, hade Helmer Lång erbjudit sig att skriva en presentation av samtliga medlemmar. Av Friis' verk har han lyckats göra en i det närmaste kongenial och inkännande karaktäristik. (Se presentation.) Friis hade också en separatutställning under perioden, nämligen Galerie HS i Lund. Om denna skriver Marianne Nanne-Bråhammar i Arbetet den 18 april: "Allan Friis på Galerie HS i Lund vill inte som Léger heroisera maskinåldern. Tvärtom får hans bilder verkan som varningar, de ger uttryck för ångest i en tid där maskinen tagit loven av människan. Men samtidigt upplever man hur konstnären fascinerats av de surrealistiska visionerna, som ger en vrångbild av den värld som vi med våra tekniska hjälpmedel håller på att skapa. Det hjälper inte alltid att han medvetet söker måla okänsligt och hårt, och undvika estetiska locktoner i färgen. Hans målningar kan ge ett science-fictionäventyr, där man med lustblandad skräck låter sig sugas in i den ofta komplicerade rumsbildningen. För Friis är en konst som inte har ett innehåll också utan funktion. Sitt genomgående tema varierar han skickligt i teckningarna, liksom han låtit det bilda underlag för kortfilmer." Friis kunde fortsätta med sin filmverksamhet tack vare nya stipendier från Filminstitutet i Stockholm. "Duellen" blev klar 1968 och "De underbara kloten har anlänt", 1969. Den senare blev uttagen att representera Sverige vid kortfilmsfestivalen i Marienbad, där den fick "Grand Prix Promenade" för bästa filmidé. 1968 utställde Friis tillsammans med Paul Gerhard på Tomelilla Konsthall.
Friis 1968 (I bakgrunden "Klotblommor" från 1966) Decenniets två sista år hämmades Friis' produktivitet, dels av förberedandet och färdigställandet av "eget" husbygge, dels av ett begynnande tvivel om berättigandet av en konst som är sig själv nog och som egentligen ingenting väsentligt har att säga till människor i allmänhet och är uppbackad av de stora internationella konstmetropolerna och ägnad att "konsumeras" av en liten sofistikerad elit av införstådda. Han började inse att även hans egen konst så som den hittills sett ut, oavsett dess eventuella originalitet och hans egna avsikter, ingår i ett ansvarslöst esoteriskt spel för "gallerierna". Han menade att i ett konstverk man ska kunna identifiera dess avsändare, dvs de avsikter eller "budskap" som ligger bakom konstverket och mot vilka man kan argumentera eller ställa konstnären till svars. I ett sådant läge kan en konstnär inte vara tydlig nog. Huset stod färdigt i ett nybyggt område i Bjärred hösten 1969. Från och med nu kunde Friis arbeta i en egen rymlig ateljé med möjlighet till de större bilder och med ett helt nytt innehåll, som redan låg projekterade i hans huvud. Under decenniets sista år blev endast ett dussintal verk till, bl.a. de centrala verken "Experimentet" och "Parasiter". Strax före flytten till Bjärred belönades Friis med Malmö Stads Kulturstipendium.
I Kontakta Allan Friis
|
