| Allan Friis hade flyttat till
Stockholm senhösten 1952 med planer att där börja på Konstfackskolan
påföljande år. Friis
bodde en tid hos en släkting
innan han i mitten av januari 53, lyckades med konststycket att få tag
på en möblerad lägenhet på söder. Den var inrymd i ett
1600-hundratalshhus på Högbergsgatan 10, nästan mittemot Katarina
Kyrka med hänförande utsikt över fjärden. (Se bild) Hans fästmö Ingrid, som han var förlovad med sedan 1951 hade jobb och lägenhet i Malmö, flyttade strax därpå till Stockholm och förenade sig med sin fästman i deras därefter gemensamma bostad på Högbergsgatan. 1953 blev Friis tvungen att påbörja sin uppskjutna militärtjänstgöring på signaltrupperna i Staden. Det blev dock en kort vistelse, eftersom det snart uppstod ideologiska konflikter mellan Friis och kompaniets befäl. Redan efter två månader blev han följaktligen befriad från all vidare militärtjänstgöring med det enligt honom själv meriterande slutomdömet "abnorm personlighet".
(Obs, tidsangivelsen är felaktig på kortet)
Ingrid hade redan från Malmö sökt och fått jobb på en ansedd advokatbyrå i Stockholm och kom att vara huvudförsörjare under hela den femåriga vistelsen där. Periodvis under hela stockholmstiden fick Allan Friis bidra till försörjningen med diverse korttidsjobb som stuveriarbetare, postsorterare, packare o.likn. Det blev inte mycket tid över till konstnärligt arbete i den primitiva lilla lägenheten på c:a 20 kvadratmeter. Friis har berättat att de oftast uträttade sina toalettbestyr i den offentliga toaletten på Medborgarplatsen c:a 10 minuters gångväg från bostaden. Enda uppvärmningsmöjligheten var en kakelugn. I det primitiva köket fanns ingen värmekälla alls och en dörr därifrån ledde direkt upp till vinden. Vissa vintermorgnar var det så kallt att det var ishinna i tvättfatet. Allan hade nära till Slussplan, dit han cyklade tidigt varje morgon för att ställa sig i kö på en lokal arbetsförmedling för tillfällighetsarbetare. Därifrån gick lastbilar med bl.a. stuveriarbetare till olika båtar i hamnen. På kvällarna tränade han upp sin färdighet i kroki- och stillebenteckning i kol och blyerts på Konstfackskolan. Övrig fritid ägnade han sig intensivt åt sin konstnärliga verksamhet, i synnerhet efter det traumatiska beskedet om branden i Lysekil sommaren1954, då hela utställningen brann upp, vilket motsvarade c:a 75% av hans dittillsvarande produktion, bl.a. några av hans tidigaste oljemålningar. Friis har berättat om den chock och bedrövelse han kände efter beskedet och om sin beslutsamhet att snabbt försöka komma igång med nya bilder. Det lilla utrymmet tillät dock inte verk i större format och framför allt inte oljemålningar, som kräver väggutrymme och plats för dukar. Det flera hundra år gamla trägolvet i deras rum fick tjäna som underlag till ett antal bilder i frottageteknik. Branden fick dock något gott med sig. En advokat på Ingrids arbetsplats lyckades förhandla sig till en liten del av möbelfirmans brandförsäkring och sommaren 1954 kom det in 5000:- på Ingrids bankkonto, vilket var en enorm summa för det lilla hushållet. Nu gavs möjlighet att ekipera sig och köpa husgeråd och lite möbler. Det senare kom väl tillpass, eftersom Ingrid med hjälp av sin arbetsgivare kom över en omöblerad enrumslägenhet på Heimdalsgatan 5 i närheten av Odenplan. Även denna lägenhet fick uppvärmas med kakelugn men hade fördelen att vara försedd med WC inomhus. Det större utrymmet medgav nu också plats för större verk och även oljemålningar. Friis gick på utställningar så ofta han hade tid. Det fanns tidigt en tanke att hitta en plats att utställa på. Han fick snart erfara att här i Stockholm fick inte vem som helst utställa. Här gällde det då som nu, först och främst redan etablerade och välkända konstnärer som fick erbjudanden och inte unga okända oprövade genier. Bl.a. besökte han Modärn konst i hemmiljö, där han bistod Max Valter Svanberg med hängningen 1954, eftersom han var bekant med honom och de hade utställt tillsammans. Letandet efter utställningslokal gav dock till slut resultat. Friis blev bekant med en ung "gallerist" som nyligen hade fått möjlighet att öppna en liten utställningslokal i Gamla Sta´n. Den låg på Yxmedsgränd nr 4 och hade varit någon slags verkstad, som den nye ägaren själv rustat upp till ett fint litet galleri med två rum. Friis blev erbjuden att ställa ut där redan i mars 1954. Många av bilderna nedan från 1953 och några från 54 fanns med på den utställningen. Gerd
Reimers på Stockholmstidningen skriver: "Man blir glad åt Allan
Friis' måleri, olik det mesta man kan få se just nu. Han debuterar i
Konstsalongen i gamla Sta´n och visar prov på en påtaglig ornamental
begåvning och en glädje i färg och form som ibland kan bli direkt
orientalisk. Namn som Kandinskij och Klee tränger sig på. Ja, varför
inte också Max Valter Svanberg, som faktiskt inte bara rent goegrafikst
står den unge malmömålaren nära. Friis' stil är lyrisk, halvt
abstrakt, halvt surrealistisk. Han är diktare som målar doftrika och
mystiska poem om blommor, fåglar och stjärnor." Under den utställningen blev Friis bekant med Öyvind Fahlström, som en söndag hälsade på. Han hade hört att det spelades klassisk japansk och kinesisk operamusik under utställningen. Bekantskapen med Fahlström varade Stockholmstiden ut. Han kom att introducera Friis i kretsen kring den avantgardistiska tidskriften Odyssé med Dag Wedholm som redaktör. Friis hade en omfattande korrespondens med sin endast tio år äldre morbror, som var lärare i Malmö. De hade delvis växt upp tillsammans i Friis' morföräldrars hus i Arlöv. Engholm hade några år i början av 50-talet haft konstnärliga ambitioner och ställt ut ett par gånger bl.a. tillsamman med Friis i Nyköping 1952. I ett brev den 17 mars 54 skriver Friis om sin utställning på Yxmedsgränd: "Sitter i utställningslokalen och skriver. Det är ganska tomt om dagarna, c:a 15 - 20 personer, men om söndagarna är det fullt hus. Hittills har här varit ungefär 290 besökare. Jag har lyckats realisera den idé, som vi hade till Nyköpingsutställningen, nämligen att arrangera musikvinjetter. Har kommit över några verkligt fina plattor med inspelningar av operor från Japan. Kina, Bali och Siam. Verkligt suggestiv och fantasieggande musik. Den klingar fint med bilderna. En engelsk konstförmedlare var här och tittade och inbjöd mig på stående fot till en samlingsutställning av svenska konstnärer i England". Och i ett annat brev den 29 mars
skriver han: "Jag har kommit i kontakt med en ung konstnär som gör
fina bilder, han har en imaginistisk inställning till konsten. Öyvind
Fahlström heter han. Han har gjort bl.a. en säregen teckning som är 12
meter lång". Friis hann med ytterligare en utställning det året. Det var i Malmö, som paret Friis (nu gifta sedan 13 sept. 1953) besökte sommaren 1954. Ett nystartat konstgalleri, HE-MA Konstsalong. på S. Förstadsgatan blev platsen för Friis' första utställning i sin hemstad. Om den skrev Marianne Nanne-Bråhammar i Arbetet: "
Allan Friis väcker med sin
fantasiburna och bildmässigt balanserade kollektion intresse och
framtidslöften. Han diktar om sällsamma världar med praktfulla fåglar
och blommande stjärnor, om planeter befolkade med associationsrika
figurationer, än skönt skimrande, än groteska, än vasst aggressiva.
Hand ytmässiga formelement bilder inga opersonligt geometriska tecken
utan blir bärare av dröm och vision".
Utsikt från Högbergsgatan 10 Blyerts 1953, 23 x 27 cm
Ingemar Kempe
Kontakta Allan Friis
|
