|
Inledning Här kommer att presenteras c:a 95% av min totala produktion från 1948 fram till nutid. Det mesta av det som inte har kunnat dokumenteras är från slutet av 40-talet och i början av 50-talet, då en del verk försåldes i samband med mindre utställningar men också genom privat försäljning och inte hann bli fotograferade. En del verk har också förkommit genom stölder och eldsvådor. Jag är medveten om att det är ett mycket stort material som presenteras och att besökare kan komma att känna en viss övermättnad över allt osorterat bildmaterial som bjuds ut. I synnerhet om besökarna går igenom alla salarna i följd. Det kan kännas rörigt, osammanhängande och kaotiskt och på så vis bli kontraproduktivt. Men för mig har ambitionen varit att betrakta mitt museum ur ett självbiografiskt helhetsperspektiv, där allt relevant för detta bör finnas med, som kan förklara varför det blev som det blev. Hur och varför min bildvärld uppstod och förändrades, vad som var särskiljande och vad som binder samman mellan decennierna, vad jag ev. har påverkats av och vad jag tagit avstånd ifrån osv. Allt detta, hoppas jag, ska kunna framgå av såväl bilderna som texterna. Just genom att inte utesluta och gallra, utan istället öppet redovisa allt vad jag en gång själv accepterat som visningsbart.
Allan Friis
* Redaktionen söker medarbetare till museet *
*
Allan Friis föddes i Malmö den 10 januari 1931. Efter avlagd examen vid Latinskolan I Malmö 1948, antogs Friis, endast 17 år gammal, vid Slöjdföreningens Skola i Göteborg inom utbildningsområdet grafik och måleri.
Allan Friis 1948 Utbildningen förestods av Nils Vedel, vars uppmuntran och stöd kom att betyda mycket för Friis under hans första tid på skolan. I ett brev den 16 sept. 1948 till sin 10 år äldre morbror Torsten Engholm skriver Friis om sin första uppfattning av Vedel: ".. en annan intressant bekantskap är konstnär Vedel, som vi bl. har i grafik och formlära. Han verkar vara en mycket sympatisk man och kan så oerhört mycket om konst. Igår höll han ett föredrag för oss i en och en halv timme om formläran. Han sa: Naturen är en enda komposition av färger, former och linjer. Låt oss därför gå ut och studera denna och lev så in i den, att vi sedan kan omsätta vår naturupplevelse på papper genom endast en komposition av former och linjer eller färg. Ty en linje kan uttrycka såväl liv och rörelse som sorg och glädje.... Det var mycket intressant att höra honom och man kom snart underfund om att här har vi en man som kan sina saker och vet vad han talar om..." Vidare skriver Friis i samma brev: "...Det blir säkert en mycket hård konkurrens bland oss grundkursare. Flertalet har gått ett par år på aftonskolan och kan faktiskt en hel del. De flesta är också äldre än jag. Genomsnittsåldern är nog 19 - 20 år bland pojkarna och 18 - 19 år bland flickorna." Bland de konkurrerande kamrater som han förmodligen tänker på, återfinns några stycken som om ett tjugotal år skulle låta tala om sig inom konstvärlden, t.ex. Sven-Erik Johansson, Ralph Lundquist, Lars-Erik Ström och Jörgen Zetterquist. Friis utexaminerades från skolan 1951 och erhöll ett stipendium för några veckors vistelse i Paris.
För första gången fick Friis där se verk av Picasso, Braque, Max Ernst och Joan Miro live. I synnerhet de två sistnämnda kom att få en viss betydelse för Friis' bildvärld under 50-talets första år. Samtidigt kom Friis i kontakt med den Malmöbaserade gruppen Imaginisterna och dess tre främsta företrädare, Max Valter Svanberg, C.O Hultén och Anders Österlin, vilkas fantasibaserade bildspråk blev en inspirationskälla några år framåt. Han kom dock aldrig att formellt tillhöra gruppen. 1952 utställde han tillsammans med Svanberg i Nyköpings Konsthall. På hösten 1948, samma år Allan Friis flyttade till Göteborg hade han endast 17 år gammal sin första separatutställning På Hedbergs Möbelvaruhus i Vinslöv. Året därpå blev det en ny separatutställning, denna gång i Gnesta med översvallande recensioner i lokaltidningarna. Vid båda dessa utställningar signerade Friis sina målningar Allan Borggren. (Sin styvfars namn) Våren 1951 flyttade Friis tillbaka till sitt hem i Arlöv, ett litet municipalsamhälle 5 km norr om Malmö. Där hade han bott under större delen av sin uppväxt i sina morföräldrars hus på Stora Tvärgatan 3. Under göteborgstiden hade Friis kontakt med förutom Clarté också ett par kulturradikala grupperingar, som tagit initiativ till utgivning av små stencilerade skrifter med namn som Tema, Portal och Paravan. I redaktionerna satt bl.a. Rune Olausson, Bernhard Nyström, Torbjörn Thörngren och Therence Florell. I Tema medverkade Friis med illustrationer, dikter och konstbilaga. Med Olausson och Nyström hade Friis en kort men intensiv brevväxling efter sin återkomst till Arlöv. 20 år gammal var det dags att tänka på den framtida försörjningen. Att leva på sin konst framstod efterhand som en orealistisk tanke i den tidens konstklimat, i synnerhet som Friis redan då hade "försvurit sig" åt en konstideologisk hållning, som dels var helt kompromisslös, dels gick på konfrontation mot tidens konstuppfattning hos den etablerade konstpubliken i Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet. Friis hade dessutom ingen förankring eller stöd hos något galleri eller av någon inflytelserik skribent. 1951 träffade han Ingrid på Amiralen i Malmö. Tycke uppstod och de förlovade sig den 1 nov. 1952.
Ingrid 1955 Tillsammans kom de överens om att den bästa lösningen i försörjningsfrågan var att Allan utbildade sig till Bildlärare och Ingrid skulle stå för den gemensamma försörjningen under tiden. Eftersom den enda utbildningen till Bildlärare i Sverige var förlagd till Konstfackskolan i Stockholm beslöts att de båda skulle bosätta sig där under utbildningstiden. Allan skulle ta sig dit några månader före och försöka få tag i bostad medan Ingrid skulle försöka skaffa sig ett jobb. Det skulle visa sig att det förra var mycket svårare på grund av den stora bostadsbrist som rådde i landet under den tiden. Ingrid däremot fick jobb nästan med detsamma som sekreterare på en advokatbyrå. I samma veva fick Allan inkallelseorder till S1 i Stockholm för att fullborda sin uppskjutna värnplikt. 1952 skickade Friis för första gången in ett verk till en offentlig jurybedömd utställning. Det var till Unga Tecknare på Nationalmuseum i Stockholm. Han fick med en teckning (frottage) "Gestalt fångar fågel" som kan ses nedan. Under några månaders stockholmsvistelse hösten 1951 blev Friis bekant med poeten Bernt Ericsson, som året innan hade kommit ut med "Porträtt av diktaren som oändligt universum". Genom ett byte med en teckning fick Friis ett dedicerat ex. Denna bok gjorde ett mycket starkt intryck på Friis, som såg den som en av sina märkligaste diktupplevelser Att antalet verk från denna tid är så fåtaligt beror på att en stor del av Friis' produktion blev lågornas rov under en stor brand i en lagerlokal till ett stort möbelvaruhus i Lysekil sommaren 1953. Det var meningen att Friis skulle ha sin tredje separatutställning där.
|
