|
Samtliga bilder ingår i serien "Vi sitter i samma båt"
och tillhör gruppen politiska affischer från 1968 -74. De har utställts på bokkaféer och bibliotek runt om i landet under
70-talet och är tryckta i mellan 100 x 300 ex. Storleken skiftar kring 40 x 60 cm utom en som
är 100 x 70 cm. samtliga är signerade Allan Friis samt årtal.
Affischerna bygger på tuschmålningar dels i format c:a 160 x 230 cm, dels i
format 100 x 70 cm och har utställts
i ett antal konsthallar och konstmuseer i Sverige mellan åren 1973 - 78.
I slutet av 60-talet insåg ett antal
bildkonstnärer att konsten inte kunde ställa sig utanför den brutala
verklighet och råa cynism, som rådde i världen; USA:s terrorkrig mot Vietnam,
militärkupper, polisvåld, utslagning, maktmissbruk, miljöförstöring,
oroligheter på arbetsmarknaden, upplopp, m.m., företeelser som nu är
aktuellare än någonsin om man t.ex. byter ut Vietnam mot Irak. Man ansåg att
det var moraliskt oansvarigt för konstnärer att fortsätta stänga in sig i
sina ateljéer och måla själstillstånd eller sofistikerade formexperiment
för en elit av införstådda. Man ville delta i debatten, ta ställning,
agitera och påverka med sin konst, även med de risker det innebar för den
konstnärliga karriären i den esoteriska, etablerade konstsfären.
Det var viktigt att konsten inte fick
marginaliseras som estetiska njutningsobjekt. Istället ville man använda den
som verktyg för förändring och blottläggning av sociala och ekonomiska
missförhållanden. Denna inställning hade konstnärerna gemensamt med andra
grupper kulturarbetare inom musik, film och teater, vilka ofta agerade i
gemensamma projekt.
Sedan mitten av 80-talet talar man i kritiker-
och s.k. curatorkretsar föraktfullt om 68-konst om sådan konst som i klartext
belyser sociala samhälleliga problemområden. Med
en sådan rigid kritikerinställning måste man också ifrågasätta, inte bara
20-talets expressionister som t.ex. George Grosz och Käthe Kollwitz, utan även
berömdheter som Delacroix och Fransisco de Goya. För att inte tala om
mexikanaren Diego Rivera! De om några har varit tydliga och talat i klartext i
sitt bildspråk och avsiktligt försökt undvika konstnärlig mångtydighet, ett
uttryck som numera är honnörsordet för dagen i kritikerkretsar.
De nu visade affischerna sträcker sig från 1968
med "Hej" fram till 1975 med "Fascismens ansikte". Samtliga
affischer är gjorda efter betydligt större original. "Miljöns
påverkan" t.ex. är en tuschmålning i format 160 x 220 cm. Den hänger
sedan två år tillbaka på Lärarhögskolan i Malmö under namnet "Entartete
Kunst" omgärdad av taggtråd från andra världskriget. Se
exempel.
Under större delen av 70-talet var originalen
utställda på en rad konsthallar i Sverige. Några av dem deltog i en
vandringsutställning i Sovjetunionen, bl.a. i Moskva, Leningrad, Kiev och Riga.
Affischerna utställdes under samma tid på en rad bibliotek och bokkaféer runt
om i landet.
Att jag nu åter visar affischerna, beror på att
de frågor, som de belyser, är aktuellare än någonsin och att tillståndet i
världen har radikaliserat stora ungdomsgrupper som organiserat sig och aktivt
verkar som opinionsbildare.
Totalt finns ett par 100-tal signerade affischer kvar från
70-talet.
OBS: Affischerna säljes direkt av
konstnären. Inga mellanhänder.
OBS: Vid köp för
sammanlagt 600:- lämnas 12% rabatt.
|